Många verser har uppenbarats till Ahl al-Baits ära där Fatimah Zahra(A) står i leden för. Hon är moder till de felfria Imamerna(A) (förutom Imam Ali(A)) de har prisats för sina dygder och förtjänster i Koranen

Versen om Mawaddah[1]

Allah(SWT) har sagt i Koranen: ”… Säg (Mohammad): Jag begär ingen ersättning av er för detta budskap; jag ber bara att ni ger mina ättlingar den kärleken (de har rätt att vänta).” (Surah Ash-Shura 42:23)

Allah(SWT) har ålagt alla muslimer kärlek till Profetens(S) Ahl al-Bait(A). Historieberättare och återberättare av Profetens(S) hadith manar att ”mina ättlingar” i denna vers refererar till Imam Ali(A), Fatimah Zahra(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A).

1. Ibn Abbas har sagt:

Profeten(S) tillfrågades vilka de ovannämnda, versen talar om. Profeten(S) svarade: ”De är Ali, Fatimah Zahra och deras två söner.”[2]

1. Jabir son till Abdullah har sagt:

”En dag kom en nomad fram till Profeten och sa: ’Åh Mohammad, berätta för mig om Islam så att jag må följa det.’ Profeten svarade: ’Du skall bära vittne om att det finns ingen gud förutom Allah, som är En, Unik och utan någon partner, och att Mohammad är Hans tjänare och budbärare.’ Nomaden frågade Profeten: ’Begär du något av mig för det?’ Profeten svarade: ’Jag begär inget förutom kärlek till familjen.’ Nomaden frågade: ’vilken familj, din eller min?’ Profeten svarade: ’Min familj’ Nomaden sa till Profeten: ’Ge mig din hand så att jag kan vittna om min vördnad för dig och må Allahs förbannelse vila över den som inte älskar dig eller din familj.’ Profeten svarade: ”Amen” [3] 

1. Ibn Abbas har sagt:

”När denna vers uppenbarades och de vars hjärtan var befläckade med hat och avund sa: ’Han (Profeten) vill bara att vi ska underkasta oss hans familj efter sin (Profetens) död.’ Ängeln Gabriel berättade för Profeten om det som dessa människor anklagade honom för och varpå Allah(SWT) uppenbarade följande vers om de som anklagade Profeten: ’Säger de kanske att Mohammad har ljugit ihop allt detta om Gud?’ (Surah Ash-Shura 42:24) När hycklarna hörde denna vers sa de: ’Åh Allahs sändebud, vi tror på dig du är med sanningen.’”[4]

1. Även Ahl al-Bait(A) konfirmerar att denna vers uppenbarades till deras ära. Imam Ali(A) har sagt: ”Förkortningarna Ha och Mim som Surah 42 i Koranen börjar med handlar om oss, det är den vers som handlar om att det är endast de troende som har kärlek för oss.” När han sa detta reciterade han samma vers som Profeten(S) hade reciterat, nämligen: ”… jag ber bara att ni ger mina ättlingar den kärleken (de har rätt att vänta).” (Surah Ash-Shura 42:23)[5]

Imam Hassan(A) har sagt i en av sin predikan att: ”Jag är från Ahl al-Bait vilka Allah har beordrat de troende muslimerna att älska när han uppenbarade: ’… Säg (Mohammad): Jag begär ingen ersättning av er för detta budskap; jag ber bara att ni ger mina ättlingar den kärleken (de har rätt att vänta) . Och om någon gör en god handling skall vi ge honom mångdubbel belöning’ (Surah Ash-Shura 42:23) Den goda handlingen är kärleken till oss Ahl al-Bait.’”[6] 

När den fjärde Imamen(A), Imam Ali(A) son till Imam Hossein(A), fördes som fånge till Damaskus inför Yazid son till Muawyia reste sig en okunnig och ovetande man ur folksamlingen och sade till Imam Ali(A) son till Imam Hossein(A): ”Prisad vare Allah som har dödat och utrotat er!”

Imamen(A) frågade honom vänligt: ”Har du läst Koranen?”

Mannen svarade: ”Ja det har jag.”

Imamen(A) frågade: ”Har du läst kapitlet som börjar med Ha Mim?”

Mannen svarade: ”Jag har läst Koranen men jag har inte läst Ha Mim”

Imamen(A) svarade: ”Har du inte läst: ”… Säg (Mohammad): Jag begär ingen ersättning av er för detta budskap; jag ber bara att ni ger mina ättlingar den kärleken (de har rätt att vänta).” (Surah Ash-Shura 42:23)

Mannen blev förvånad och frågade: ”Menar denna vers er?” 

Imamen(A) svarade: ”Ja” [7]

Mannen gick därifrån fylld med skam för att ha skrikit på Imamen(A).
I ar-Razis Tafsir kan detta sammanfattas: ”Om detta stämmer, nämligen att denna vers härleds till Ahl al-Bait(A), måste de sannerligen vara mycket ärade och högt skattade… Det finns många bevis som leder oss till denna sammanfattning”. 

Det första rör uttrycket ”kärlek till mina nära”. Det är känt att Profetens(S) relation till Imam Ali(A), Fatimah Zahra(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A) var den starkaste relationen han hade med någon. Därför måste denna vers referera till dem.

Det andra är att det finns inga tveksamheter om Profetens(S) kärlek till Fatimah Zahra(A).
Det har rapporterats många gånger att han har sagt: ”Fatimah Zahra är en del av mig, vad som än skadar henne skadar mig.” Det är även känt att Profeten(S) älskade Imam Ali(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A). Eftersom Profeten(S) älskade de ovannämnda bör även hela den muslimska nationen göra det ”… och följ honom (Profeten) så att ni får vägledning.” (Surah Al-A’raf 7:158) och ”… de som vill sätta sig emot hans befallningar (Profetens) bör ta sig i akt; de skall få utstå hårda prövningar i denna värld och ett plågsamt straff väntar de i nästa liv.” (Surah An-Nur 24:63) och ”Säg Mohammad: Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder.” (Surah Al-’Imran 3:31) och ”I Guds sändebud har ni ett gott föredöme för alla som med hopp och bävan ser fram emot mötet med Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen.” (Surah Al-Ahzab 33:21) Dessa verser är tydliga tecken på att muslimerna bör älska och följa Ahl al-Bait(A)  Det tredje är att Profetens(S) Aal, dvs. hans ättlingar, är så viktiga att Allah(SWT) har inkluderat och obligerat muslimerna att i deras dagliga böner, när de läser den sista delen av Tashahhud[8], sända välsignelser över Profeten och hans Aal(ättlingar).[9]
Versen om Abrar[10]

Allah(SWT) har sagt i den heliga Koranen: ”Men de gudfruktiga skall tömma en bägare vin spetsat med kamfer från en källa där Guds tjänare släcker törsten och vars flöden aldrig sinar. Det är de som står fast vid sina löften och som bävar för den Dag då skräcken skall överskugga allt, de som ger den fattige, de faderlöse och fången att ära - oavsett deras eget behov och det pris de sätter på födan. Och de säger det är för Guds skull som vi ger er att äta och vi väntar ingen gengåva och inget tack från er…” (Surah Al-A’raf 7:5-9) 

Kommentatorerna säger att denna vers uppenbarades till Ahl al-Baits(A) ära.[11]

Historien bakom varför denna vers uppenbarades sammanfattas nedan:

Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A) blev sjuka en dag när de var mycket små. Profeten(S) och hans kompanjoner kom förbi deras hus och fick reda på att de små pojkarna blivit sjuka och bad därför Imam Ali(A) att fasta för Allah(SWT) så att de skulle tillfriskna snabbare. Så fort pojkarna tillfrisknade bestämde Imam Ali(A) sig för att fasta i tre dagar, Fatimah Zahra(A) och deras tjänarinna, Fizza, bestämde sig också för att fasta i tre dagar och när Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A) tillfrisknade bestämde sig även de för att fasta i tre dagar. Efter första dagens fasta lånade Imam Ali(A) pengar av någon för att köpa mat så att de kunde öppna fastan. Han köpte korngryn som Fatimah Zahra(A) malde och utav det bakade hon bröd. Precis när de skulle sätta sig ner och äta knackade en fattig man på deras dörr och sa att han var hungrig och hade inget att äta. Alla i familjen gav sin mat till honom. Den fattige mannen gick därifrån och Fatimah Zahra(A), Imam Ali(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A) gick till bädds med tom mage. Dagen därpå fortsatte de deras fasta, när det var dags att än en gång öppna fastan knackade ett föräldralöst barn på dörren och sa att han var hungrig. De gav all sin mat till barnet, barnet gick därifrån och familjen gick än en gång till bädds med tom mage. Den tredje dagen av deras fasta var ännu hårdare då de inte ätit på två dagar. Vid skymning och tid för öppnandet av fastan tog Fatimah Zahra(A) resterande del av korngrynen, malde de och bakade bröd av det. När de satte sig ner för att öppna fastan knackade en fånge på dörren och sa att han var hungrig. Än en gång gav de bort sin mat till den nödställde och gick till bädds hungriga.

På den fjärde dagen besökte Profeten(S) de, han såg att de var alla svaga av hunger. Han sa plågat: ”Människorna i Profetens hushåll svälter.”

Vid detta yttrande skickade Allah(SWT) ängeln Gabriel för att förmedla följande verser till deras ära för deras generositet och tålamod: ”Den dagen skall Gud skydda dem mot allt ont och skänka dem med kraft och glädje och belöna med en evigt grönskande lustgård och dräkter av silke för deras tålamod och uthållighet.” (Surah Al-Insan 76:11-13)

Versen om Tat’hir[12]

Koranversen kallad Tat’hir är riktad till Profetens(S) Ahl al-Bait(A), hushåll. Den talar om hur Allah(SWT) har renat och håller smuts och orenhet ifrån Profeten(S) och hans hushåll. Versen lyder som följande:

”Gud vill befria er, som står profeten närmast, från all jordisk synd och göra er renhet fullkomlig.” (Surah Al-Ahzab 33:33)

Alla kommentatorer är överens om att denna vers rör de fem som var under manteln dvs. Ahl Kisa.[13] Det har återberättats av otaliga källor vilka dessa fem under manteln var. Det är en mycket känd hadith. De fem som hadithen talar om är Profeten(S), Imam Ali(A), Fatimah Zahra(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A). Det är dessa fem som ovanstående vers talar och inte Profetens(S) hustrur eller hans kompanjoner.
Umm Salama, Profetens(S) hustru, har sagt:  

”Denna vers uppenbarades i mitt hus då Profeten, Ali, Fatimah Zahra, Hassan och Hossein var närvarande. Profeten täckte sig själv och de fyra under den mantel han bar och sade: ’Åh Allah, dessa människor som är under denna mantel är mitt hushåll. Håll orenhet och smuts ifrån de och rena de fullkomligt.’ Jag (Umm Salama) frågade: ’Är jag en av ditt hushåll, Åh Allahs sändebud?’ Jag (Umm Salam) lyfte en del av manteln för att göra de sällskap under den. Profeten stoppade mig, drog vänligt åt sig den (manteln) och sade: ’Du är också god.’[14]

Ibn Abbas har sagt följande:
”I sju månaders tid såg jag Profeten gå förbi Ali bin Abi Talibs hus var gång det var dags för bönen och säga: ’Må Allahs frid vare med dig och må Han välsigna dig och visa dig nåd. Gud vill befria er, som står profeten närmast, från all jordisk synd och göra er renhet fullkomlig. Det är dags för bönen! Må Allah visa er nåd.’ Han (Profeten) gjorde detta fem gånger om dagen i sju månader.”[15]    

Anas bin Malik har sagt följande:

”Profeten gick förbi Fatimah Zahras hus i sex månaders tid var gång det var dags för fajr, morgonbönen, och sa: ’Det är dags för bönen. Hay ala salat. Gud vill befria er, som står profeten närmast, från all jordisk synd och göra er renhet fullkomlig.’”[16]
Abu Barza har sagt:  

”I sju månaders tid bad jag tillsammans med Profeten, var gång han lämnade sitt hus för att gå till moskén gick han förbi Fatimah Zahras hus och sa: ’Gud vill befria er, som står profeten närmast, från all jordisk synd och göra er renhet fullkomlig. Allahs frid vare med er.’”[17]

I en av sin predikan har Imam Hassan(A) sagt följande:

”Jag är från Profetens hushåll vilket ängeln Gabriel kom ned med uppenbarelsen till. Jag är från det hushåll som Allah håller synd och smuts ifrån och som Han har renat fullkomligt.”[18]  

Det finns ytterligare återberättelser som visar på att Profetens(S) Ahl al-Bait(A), hushåll, avsåg endast de fem ovanstående personer och ingen annan förutom de.

Versen om Mubahala[19]

En annan Koranvers som har uppenbarats till Ahl al-Baits(A) ära är den vers kallad Mubahala, som lyder följande:

”Om någon vill tvista med dig om detta, sedan du tagit emot den kunskap som har kommit dig till del, säg då: ’Låt oss kalla våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, oss själva och er själva[20], ja, låt oss alla samlas och ödmjukt be Gud att Han avkunnar Sin dom, och låt oss nedkalla Guds fördömelse över alla som ljuger.” (Surah Al-Imran 3:61)

Alla kommentatorer och återberättare av hadith är överens om att denna vers uppenbarades endast till Profetens(S) och Ahl al-Baits(A) ära.[21]

”våra söner” refererar till Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A), ”våra kvinnor” refererar till Fatimah Zahra(A) och ”oss själva” refererar till Profeten(S) och Imam Ali(A). 

Versen avser den historiska händelsen mellan Profeten(S) och de kristna lärda och präster från Najran.[22] De kristna från Najran kom till Profeten(S) för att diskutera om Islam, en lång diskussion tog vid angående Guds enhet, tawhid. Ingen av sidorna kom överens varpå båda bestämde sig att överlämna sakfrågan i Allahs(SWT) makt för att avgöra vem som hade rätten på sin sida. De bad att Allah(SWT) skulle fördöma den sida som for med osanning. De bestämde en tid och plats där de skulle träffas för att svära vid Allah(SWT). När tiden var kommen för deras uppgörelse bad Profeten(S) Allah(SWT) att visa vilka som hade rätt. De samlade var; Profeten(S), Imam Ali(A), Fatimah Zahra(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A).

Den kristna delegationen som leddes av as-Sayyid och al-Aaqib samlades tillsammans med Profeten(S) och hans följe samt en mängd människor som ville bevittna denna historiska händelse. 

Profetens(S) följe närmade sig delegationen med en enastående värdighet som aldrig skådats förr. När delegationen såg Profetens(S) och Ahl al-Baits(A) målmedvetenhet och den nur, ljus, som lyste från dem, greps deras hjärtan av tvivel och skräck.  Profeten(S) knäböjde ödmjukt inför Allah(SWT) och gjorde sig redo för Mubahala, överlämnandet. As-Sayyid och al-Aaqib närmade sig honom och sa:

”Åh Abu Qasim[23], vid vem nedkallar du förbannelsen?”

Profeten(S) sa: ”Jag tillsammans med Ali, Fatimah Zahra, Hassan och Hossein som är prefererade och utvalda av Allah och nedkallar förbannelse över den av oss som talar osanning.”

De sa till honom: ”Varför nedkallar du inte förbannelsen tillsammans med de bästa bland dina kompanjoner?”

Profeten(S) försäkrade för de att Ahl al-Bait(A) var de bästa bland de alla genom att säga: ”Jag nedkallar förbannelsen tillsammans med Allahs bästa skapelse.”

De kristna greps av skräck och tvivel tog över deras hjärta, de skyndade tillbaka till sina biskopar och rådfrågade de om nästa steg. Biskopen sade: ”Beslutsamheten och övertygelsen som jag ser i dessa fems ansikten är så stark att skulle de be Allah att flytta på bergen skulle Han göra det för deras skull.” 

Biskopen var rädd för att Profeten(S) skulle nedkalla förbannelsen, skulle han göra det skulle de kristna sannerligen vara förlorarna i detta spörsmål. Han sade: ”Ser ni inte att Mohammad väntar med händerna i tillbedjan för att se vad ni ska ta er till härnäst? Vid Jesus, om han yttrar ett enda ord kommer vi sannerligen att förgås och aldrig kunna återse våra familjer eller återvända till våra gods!”

Sedan sa biskopen till sitt folk: ”Ser ni inte att solen skiftar i färg, att molnen mörknar vid horisonten, vinden blåser vilt och att rök stiger från bergen? Titta på hur fåglarna flyger vilt, hur trädens löv faller på marken och hur marken skakar under våra fötter!”

Biskopen var säker på att han och hans folk skulle förgås och därför avbröt han Mubahala att ta plats. Den kristna delegationen sa: ”Åh Abu Qasim, förskona oss och må Allah förskona er!”

Profeten(S) vände sig till de kristna och folket som hade samlats och sa: ”Vid Honom som förfogar över min själ, folket av Najran var nära förgörelse. Hade de inte gett upp skulle de ha förvandlats till apor och svin, dalen som de står i hade uppslukats av eld och lågor och Allah skulle ta bort de, till och med fåglarna i träden, från jordens yta och det nya året skulle aldrig komma till de kristna.”[24]
De kristna underkastade sig Profetens(S) villkor och återvände hem med nyvunnen respekt för den höga status Profeten(S) och hans Ahl al-Bait(A) åtnjöt hos Allah(SWT).  

Denna händelse visar än en gång på vilken status och hög rank Ahl al-Bait(A) hade i det muslimska samhället som var fullt med troende och religiösa människor och som strävade för Islams sak. Trots att det fanns många troende muslimer vid tiden då Mubahala tog plats valde Profeten(S) ändock sin Ahl al-Bait(A) då de var utan tvekan de allra bästa av muslimerna. Denna händelse visar än en gång vilka som var Profetens(S) Ahl al-Bait(A), han inkluderade nämligen inte sina hustrur, sina farbröder, sina kompanjoner eller någon ur Hashimit-klanen.

[1] Mawaddah betyder kärlek på arabiska.

[2] Majma’ az-zawa’id, vol.7 sid.103, Thakha’ir al-Uqba, sid.25, Noor al-Absar, sid.101

[3] Hilyat al-Awliya’, vol3. sid.201

[4] As-Sawa’iq al-Muhriqah, sid.102

[5] The life of Imam al-Hossein bin Ali, vol.1 sid.68, citerat ur Kanzol Ummal, vol.1 sid.218

[6] The life of Imam al-Hossein bil Ali, vol.25 sid.16

[7] at-Tabaris Tafsir, vol.25, sid.16

[8] Tashahhud betyder att man säger: “Jag vittnar om att det finns ingen gud förutom Allah och att Mohammad är Hans sändebud.”

[9] Tafsir ar-Razi, vol.7 sid. 391

[10] Abrar betyder “de rättfärdiga”

[11] Tafsir ar-Razi, vol.10 sid. 243, Asbab an-Nuzool

[12] Tat’hir betyder “renandet/ rening”
[13] Tafsir ar-Razi, vol 6 sid.783, Rawdhat al-Wa’idhin an-Naysaburi, sid.157, al-Khasa’iss

al-Kubra, vol.3 sid.264, ar-Riyadh an-Nadhirah, vol.2 sid.188, Tafsir ibn Jarris, vol.22 sid.334, Musnad Ahmad bin Hanbal, vol.4 sid.107, Sunan al-Bayhaqi, vol.2 sid.150, Mushkil al-Atharr, vol.1 sid.334, ad-Durr al-Manthur, vol.5, sid.198, Jami’ al-Bayan,.12 sid.9-12

[14] Mustadrak al-Hakim, vol.2 sid.416, Usd al-Ghabah,vol.5 sid.521

[15] Ad-Dhurr al-Manthur, vol.5, sid.199

[16] Majma’ az-Zawa’id,vol.9 sid.169, Ansab al-Ashraf, vol.1 sid.157

[17] Thakha’ir al-Uqba, sid.24

[18] Mustadrak al-Hakim, vol.3 sid.172

[19] Ordet “mubahalah” kommer ur roten bhl som betyder att överlämna. I detta fall betyder det att Profeten(S) överlämnade sakfrågan som de, dvs de kristna från Najran och Profeten(S), dryftade i Allahs(SWT) makt.  Allah(SWT) var den som skulle avgöra vem som hade rätt.

[20] ”oss själva och er själva” finns inte med i översättningen av Knut Bergströms Koranens budskap. ”oss själva och er själva” finns med i den engelska översättningen som denna författare använders sig av.

[21] Tafsir ar-Razi, vol.2 sid.699, Tafsir al-Baydhawi, sid.76, Tafsir al-Kashaf, vol.1 sid.149, Tafsir Rooh al-Bayan, vol.1 sid.457, Tafsir al-Jalalayn, vol.1 sid.35, Sahih Muslim, vol.2 sid.47, Musnad Ahmad bin Hanbal, vol.1 sid.185, Masabehh as-Sunna, vol.2 sid.201, Siyer A’lam an-Nibala’, vol.3 sid.193, Sunan at-Tarmitihi, vol.2 sid.166, Sunan al-Bayhaqi, vol.7 sid.63

[22] Najran är den plats som de kristna levde.

[23] Abu Qasim är ett av Profetens(S) smeknamn.

[24] Noor al-Absar, sid.100.