Slutet närmade sig för Fatimah Zahras(A) far efter de långa åren i Islams tjänst, äntligen skulle han slippa människornas intriger och onda planer. Fatimah Zahra(A) fylldes av sorg och förtvivlan över att förlora sin ovärderlige fars sällskap på denna jord. Profeten(S) hade efter många hårda år lyckats med Allahs(SWT) nåd fullända Islam. Hans stund var nära. Hon satt bredvid sin far när han låg till sängs. Hennes bekymrade och ledsna syn påverkade Profeten(S) oerhört. Han lutade sig framåt och viskade något i hennes öra. Fatimah Zahra(A) sken av upp av glädje och började le när hennes far hade talat till punkt. Aisha, Profetens(S) fru, var närvarande och frågade Fatimah Zahra(A) vad fadern hade sagt till henne. Fatimah Zahra(A) vägrade att svara henne. Efter några dagar sa hon slutligen vad Profeten(S) hade viskat i hennes öra. Fatimah Zahra(A) sa: ”Han (Profeten) sa till mig: ’Ängeln Gabriel brukar uppenbara hela Koranen till mig en gång om året, detta år uppenbarade han den två gånger. Det kan endast betyda att jag snart kommer att dö.’ Detta var anledningen för att jag grät, och anledningen för att jag log var för att han sa till mig: ’ Efter min död är du den första ur min familj som kommer att göra mig sällskap. Är du inte nöjd över att vara Världens kvinnors Mästarinna?”[1] Fatimah Zahra(A) började gråta, hennes far tröstade henne och sa: ”Min kära dotter, gråt inte. När jag dör ska du säga: ’Vi kommer från Allah och till Honom återvänder vi.’ Det hjälper den döde i graven.” Fatimah Zahra(A) frågade sin far: ”Hjälper det även dig far?” Han svarade: ”Ja, det hjälper även mig” [2] Men tanken på att förlora sin far var outhärdligt varpå hon började gråta igen. Hennes far sa till henne: ”Muhammad är inget mer än ett sändebud och andra sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i krig, kommer ni då att göra en helomvändning? Den som vänder helt om vållar inte Gud någon skada. Men Gud ska belöna den som visar tacksamhet.” (3:144)

Fatimah Zahras(A) sista dagar med Profeten(S)

Anas bin Malik har återberättat: ”Fatimah Zahra och hennes två söner besökte Profeten när han låg sjuk till säng. Hon omfamnade sin far och grät bittert. Profeten blev orolig för henne och bad hennes att sluta gråta samtidigt som hans egna tårar trängde fram. Han sa högt: ’Allah, dessa är min familj. Jag har introducerat de för varenda troende muslim…’ Han upprepade det tre gånger.[3] Han sade det högt för att Profeten visste vad hans familj skulle utstå strax efter hans död.” Profeten(S) uppmuntrade sin kusin Imam Ali(A) att ta väl hand om hans två dottersöner, Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A). Tre dagar innan sin död sa Profeten(S) till Imam Ali(A): ”Åh fader till mina ögonstenar! Jag lämnar dig med mina små ögonstenar i detta liv. Dessa två pojkar kommer att skadas alltför snart och Allah kommer att beröva dig två stöd som du har idag. Må Allah utse mig till er beskyddare…” När Profeten(S) dog sa Imam Ali(A): ”Profeten var mitt ena stöd i livet.” Och när Fatimah Zahra(A) dog sa han: ”Fatimah var mitt andra stöd i livet.”[4]